Nu är det dags att slänga ut julen, vart tar tiden vägen? Granen slokar i vardagsrummet, julstjärnorna vissnar och resterna från julbordet är äntligen slut. Och nu har vi januari, en hemsk månad, lång och seg, och man kämpar på för att inte hamna i ett mörkt hål av vintertristess. Extra svårt är det när det inte heller finns någon snö som lyser upp tillvaron. Besöken av kung Bore är som ett slag i ansiktet, spridda skurar av snö som dagen efter regnar bort...now you see me...now you don´t, blääch!! Men myggfritt är det, så lite har man väl att vara nöjd över.
Nido är sitt gamla jag igen, det är positivt. Negativt är, med en drunkningsrädd häst, att ridbanan liknar en insjö, så det är svårt att träna häst när man samtidigt behöver paddel och en livbåt.
Prognosen för helgen lovar dock minusgrader, så det blir väl att ta med ispikarna ut på ridbanan istället, mest då för att invagga Nido i en falsk säkerhet...Efter att ha fått stått en månad, är det skritt på programmet som gäller ett tag framöver. Det ska bli skönt att få komma igång igen, för som Danai sa; det ena har bytt av det andra, så nu hoppas jag på über frisk häst framöver. Peppar, peppar, ta i trä...
Det blev några extra boxar i stallet idag, mocka prupp är en lisa för själen ibland och man löser många problem. Alla borde ha en box att peta i, det du gör kanske inte är så märkvärdigt men det kan betyda mycket. Nytt år har det som sagt var blivit och för egen del har jag inte lämnat några nyårslöften. Karaktären är lite sisådär, inte bara nu utan för det mesta, och som den impulsmänniska jag är, jobbar jag istället på att dämpa mig en aning...dagligen! Impulsivitet ser jag inte som något negativt, tvärtom, hur ska du annars tordas bara göra? Visst, planering är bra, men ofta tänker jag för länge och allt rinner ut i sanden istället, och jag har inte lärt mig någonting egentligen. Verkar sunt, för en som just nu planerar sitt liv och sin existens...Så jag tar lite här och lite där, planerad impulsivitet you might say, man måste ju våga hoppa, samtidigt som man har en sjujävla madrass! Se, dämpning...
Så god fortsättning på er alla och hoppas att detta år blir, ja, lite likt det förra faktiskt, fast med nya infallsvinklar och nya bättre lösningar. Och säger någon; Hoppa!!, så svarar du kaxigt; Hur högt hade du tänkt dig? Det är inte vad du är som håller dig tillbaka, utan det är vad du inte tror att du är...Låt oss ändra på det, tro på dig själv och hoppa, hoppa jävligt högt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar