Timber!!

I morse hände något som sällan, riktigt uppriktig, så egentligen aldrig, händer! Jag vaknade före klockan och var pigg! Måste vara något fel, men det är väl bara att köra igång då, tänkte jag och vips så var kusarna ute före sju, samt morgonfodringar och dylikt avklarade. Så här skulle det vara alla dagar, men jag är ett stort fan av sovande, så tillfällena kommer nog att fortsätta komma i spridda skurar. Likt regn i Death Valley, några stänkt vart 10 år ungefär!
Jag har sällan svårt för att somna. Och ofta svårt att vakna...Varför kommer det sig att när klockan ringer på morgonen, ja, då sover man som skönast! Tydligen är min kropp helt immun mot all form av tidsinställning, för jag har min djupaste sömn, när det är dags att gå upp! Jag har inte hittat den där gyllene sovtiden, 8 timmar eller vad det nu kan vara, som gör att man vaknar av sig själv, utvilad. Min tid skulle säkert bli en krånglig matematiskt formel, med hundradelar och tusendelar...ops, the moment have past, better luck tomorrow!

När vi bodde i Hedemora, hade vi stora tallar på gården. Varje gång det blåste, så fanns oron att de skulle lägga sig som plockepinn över huset. Ingen vidare syn, för att inte tala om alla dessa förbannade tallbarr, tallkvistar och tallkottar! Innan varje gräsklippning, fick man ta fram krattan, kratta sig halvt fördärvad...sen var dags att dra runt på gräsklipparen. Inte konstigt, att efter några år av sönderslagna skenben, av kottar som missat krattan, kom det mogna övervägandet att det skulle bli naturtomt i anslutning till tallarna. Helt genialiskt om du frågar mig. Problemet med plockepinn kvarstod dock, så det bestämdes att de skulle tas ned...för hand. Vi frågade Ola snällt och jo, visst, han kunde ta ned dom. Natten innan den stora tallnedtagardagen, sov jag nada. Jag såg framför mig lilla, lilla Ola, med den lilla, lilla motorsågen framför dom stora, stora tallarna! Hemskt, hur skulle det här gå? Så när väl Ola kom på förmiddagen, var jag ett nervvrak av den högre skolan. Ola bara skrattade åt mig; -Det är lugnt, jag har gjort det här förut! Vilken tröst, men tallarna hade aldrig blivit nedtagna förut!!! Så sattes det igång och ned kom dom, en efter en. Dom föll precis där Ola förutsatt att de skulle falla, och lugnet sänkte sig över vår lilla skogshuggardag. Vi fick en och annan spänn för virket, och det var inte det enda vi fick...

Några dagar senare, höll jag på i trädgården. Det slog mig att jag tidigare fått ett sms och bestämde mig för att kolla om det var något intressant. Sittandes på sängkanten, med mobilen i handen, kände jag plötsligt något som killade mig på kinden. I tron om att det var håret, strök jag undan det med handen, men killandet fortsatte. Sen hörde jag...ett knakande ljud, ett skorrande och mycket upprört ljud, alldeles vid mitt högra öra. Försiktigt vände jag blicken mot min högra axel...och där satt den, med en meter mellan ögonen, minst!! Timmermannen, tidigare adress Tallkronan, nuvarande adress, Min axel, och skällde på mig. Uppenbarligen var han inte nöjd med det totala skövlandet av hans forna hem, och hade inga som helst problem med att lufta sina åsikter!! Att min axeln inte var någon lyxvilla direkt, det var vi båda överens om och med omedelbar verkan, blev han vräkt...våldsamt! Med ett avgrundsvrål for jag upp från sängen, slet av mig tröjan, fäktande med armar, slog på kroppen och sprang ut på gårdsplanen, ja, i stort sett utan något på överkroppen. Jakob kom farandes, i tron att jag höll på att bli ihjälslagen... eller totally lost it...Av timmermannen såg vi inga spår, tro mig, det var ficklampa i alla vrår och hörn, under kuddar och bakom gardiner i sovrummet, innan jag gick och la mig den kvällen. Att vara lättklädd ute är heller inget nytt, när det gäller mig. Naken i skogen har jag också provat på, helt ofrivilligt ska tilläggas, endast täckt med hundratals fästingar. Det var ett äventyr om något...

Naturlig storlek!!