Aldrig sysslolös

Det blev en hel del gjort i stallet under helgen. Anders och Michael är åter ett par, skiljeväggen kom ned och med det fick vi till ytterligare en boxvägg. Och äntligen sitter sadelkammardörren på plats! Vårstädning blev det också, både åt änder och kaniner. Man är inte direkt sysslolös här ute på vischan, och har man inte att göra, ja, då skaffar man sig...Så efter att ha legat i idé under vinter, känns det skönt att äntligen kunna vara ute och göra nytta.

Nu väntar jag med spänning på att tjälen ska släppa. Det är på god väg skulle jag tro, för guppet i Fornby börjar visa sig så smått. Det tar några vändor, när man är upp i taket på bilen och vänder innan man lär sig att det finns, för satan vad man kan flyga!! Vi har haft våra resor, fodersäckar har slagit i taket på bilen och det har varit tur många gånger, att man har haft säkerhetsbälte på sig. Gupp i Fornby, öppet fönster och utan bälte...vem vet vart man hamnar då!!! En annan sak med tjällossning är att då kan vi påbörja ridbanan. Det ska hyvlas och planas, läggas markduk och på med stenmjöl. Vi kör snikvarianten, men jag tror det kan bli hur bra som helst.

Vi har två nya inneboende i stallet, bröderna Gul. Dom har under vintern bott med änderna men hamnade i bråk med minsta tuppen vi har, så nu får dom bo i stallet. Det gäller att man ser efter vart man sätter fötterna, för dom vill gärna vara där en annan är och flyttar sig inte så gärna. Kaninerna hoppar även dom lösa i stallet nu. Och dom är väl som kaniner är i allmänhet, pilska så det står härliga till. Att dom är av samma kön bekommer dom inte, inte heller från vilket håll det sätts på, bara det sätts på! Andra djurarter? Tuppar, katter och lammungar, allt kan sättas på, who cares? Så för att de alla ska få vila ut mellan omgångarna, har jag en instängd när jag inte är på plats.

Det är mycket kvar att göra än, fåren ska klippas, det ska lammas, osäker i vilken ordning dock och öronbrickor ska beställas. En tacka jag har är enormt stor, kanske blir det tre lamm där. Fyra stycken tackor är förstagångslammare, så dom håller jag extra koll på. När sen alla har lammat, när allt är lugnt,  kan man sitta i timmar med de små lammen, och det mina vänner, det är terapi för själen...
Kanske är det lite nördigt, jag menar, hela min tillvaro kretsar runt djuren, men jag tror det är få förunnat, att få den belöningen jag får varje dag genom att tillbringa min tid i stallet med mina djur. Och är jag inte i stallet, ja, då har jag mina barn. Belöningen kommer förvisso då i spridda skurar, man kommer ju inte undan gnället, men någonting rätt måste man väl ändå göra, de påstår ju att de älskar en och att de har världens bästa mamma!