Franska revolutionen

Min barndom var nog ganska lycklig. Jag menar, kanske är det som att göra lumpen, man spyr galla över den medan man är i det, för att senare bara komma ihåg de roliga stunderna. Mina första barndomsminnen är Elvis "Moody Blue", och när jag klev in en spik i foten. Jag kan med bestämdhet påstå att låten var mer behaglig, än att punktera foten. Riktigt lika skönsjungande som The King, var jag inte heller, när den väl satt där!

Det skulle byggas ut, vi var ju tvungna att få plats allihopa. Så från en liten stuga till ett enormt hus var steget ganska långt, och en hel del att riva. Taket var det bland det första som rök och det var spännande att gå runt i sitt blivande rum med den takhöjden kan jag lova. There´s no end, sky is the limit...Takpapp, plankor och annan bråte hamnade på backen och det var väl där man skulle vara. På toppen av tippen, fast man fått åtskilliga förmaningar om att inte vara där. Men allt som är förbjudet har ju en förmåga att suga in en, och lyssnade, nej, det gjorde man inte så mycket.
Hörseln var och är en studie i utveckling, det krävs många kurser och tentor för att den ska bli klockren. Som liten sa man; -Va?, till det mesta, och som vuxen säger man ingenting, man låter det studsa, är det viktigt, ja, då återkommer informationen.
Oftast vet vi ju allt som redan har hänt idag, tack vare alla forum, chattar och Facebook, så när det väl blir uttalat, ja, då är det gårdagens nyheter. Hur mycket lyssnar vi på varandra egentligen, när vi har möjlighet att sålla information, och bara plockar ut det vi själva tycker är viktigt?

Fast mitt skrik då var nog svårt att ignorera! Hade inte taket redan varit borta, ja, då hade det nog lyft! Vrålet av smärta som lämnade mina läppar hördes nog över hela byn, och över väggen, långt där uppe, såg jag Lasses huvud. Med blixtens hastighet var han vid min sida, jag fick säkert höra några väl valda ord som; -Sa jag inte till dig?, eller något liknande. Sen skulle situationen utvärderas! Jo, en spik var det alla gånger, fastsatt i en planka som jag då givetvis satt foten på. Lasse tog tag i plankan och drog, och drog och tillslut, med ett sugande ljud, lämnade spiken min fot. Att jag grinade behöver väl inte tilläggas, tror jag gjorde slut på det årets ranson av tårar i ett enda svep. 70-tal som det var, när detta utspelade sig, hade jag kalasbyxor på mig. Foten på kalasbyxan fylldes snabbt med mitt blod och hängde likt en dåligt fylld vattenballong från mitt ben. Sen var det in i bilen, ilfart till lasarettet och där var prövningen inte över. Nej, stelkrampsspruta fick det bli och plåster på hålet.

Franska revolutionen