Murphy is here

Någon ridning på någon ridbana blir det inte riktigt än. Allt går så fruktansvärt långsamt, svar som inte kommer, tiden som inte räcker till för andra inblandade och jag, ja, då får jag vackert sitta och vänta...Inte alls kul, ska det ske, ska det ske nu är mitt motto och jag bara hatar att stå handfallen och vara utelämnad till andra. Första skoptaget togs den 27 april, så väntan har varit väldigt lång och ser inte ut att vara över än på ett tag. Det är idel motgångar nu känns det som. Baggen Mikael fick vandra vidare i fredags morse, vilket är tragiskt men efter att åter blivit dålig fanns det inte annat att göra. Han hämtade sig bra efter förra svängen, piggnade på sig och gick upp lite i vikt men tyvärr höll det inte hela vägen. Så nu är Anders Bagge alldeles solo och det är lika ledsamt att se honom gå själv. Men han får snart åter sällskap och mitt hjärta slutar nog blöda då.

Men där ett liv tar slut, börjar ett annat, fast i det här fallet många. Trädgårdslandet börjar ta sig, potatis, rädisor, bönor och en och annan solros är satta i backen. Lök, morötter och dill likaså. Jordgubbsplantor och hallon pryder sin plats så nu är det bara att vänta tills det börjar spira och gro. Squashplantor har jag satt i en liten drivbänk och hoppas på stor avkastning från dessa. Det blir nog en sån där grönsakswok inhandlad i år till grillen, så man kan grilla alla sorters grönsaker. Annars brukar jag skära till morötter, squash, röd lök och paprika, lägga i en långpanna, ringla på olivolja, mycket havssalt och timjan och köra i ugnen. Kanongott till all sorts grillat.

Något läger blir det inte längre för mig och Nido. Det finns inte utrymme för det, vilket är hemskt tråkigt så vi satsar på nästa år istället. Det enda positiva med att det inte blir något är att kusen inte behöver lastas! Även om jag fixat med hämtning och allt, själv tänkte jag bara köra sadlarna, kom lugnet över mig när jag bestämt mig. Fånigt egentligen och jag måste komma över denna tröskel men nu kan jag andas ut ett litet tag iallafall.

Så även om motgångarna ser ut att väga över framgångarna, det är väl så livet ska vara så man verkligen uppskattar när livet ligger på topp, så ser vi fram emot midsommar iallafall. Vi far till Koski och firar. Förra året satt vi på en båt i Holland med familjen Eklund. Även om båten saknas, vi blir kvar i svenskland, så släpper vi inte Eklundarna, de får stå ut med oss ett bra tag framöver än.  Och Anna, glöm inte stomipåsen!!