Storfiskar´n

Vi känner nog alla igen oss...det plockas undan, röjs och slängs. En kort stund får det vara rent på bänkar och golv, för att i nästa minut fyllas med ännu fler grejor. Egentligen skulle man inte ha några som helst avlastningsytor hemma, då fick man vacker lägga var sak på sin plats direkt. Men hur drygt skulle inte det vara? Nej, det är tydligen bättre att lägga ifrån sig så fort man kommer in, för att sedan gå till det rum där frånlagd sak är ämnad att vara!! Hur kan det vara så? Ska man däremot flytta på grejer, staplar man på sig så man inte ser golvet och utgör en livsfara för sig själv, balanserande nedför trappen...man kör på känsla liksom, allt för att slippa gå fler gånger. Hur kan det då komma sig, att man slänger av sig allt man har i händer och fickor, så fort man kommer hem på första bästa bänk och tänker; jag tar reda på det där sen? Betyder inte det att man får gå fler gånger? Och var det inte så bestämt, att det var bättre att ta allt på en gång? Men har jag iallafall gjort ett ryck i köket idag och det visade sig att under all bråte, fanns där en köksbänk! Kan tillägga att många gånger fick jag gå fler gånger... När bänkarna hade blivit avplockade så jag passade även på att sy lite överdrag till glas- och plåtburkar, bra för smågrejor, det ser lite enhetligt ut och man får undan allt plick och plock.

När stallet var klart framåt kvällen var det dags att åka och hämta dottern som varit ute på vift. På vägen passerade jag Buskasjön, och om det finns någonting jag vet om Buskasjön så är det att det finns stoora fiskar där. Jag har nämligen dragit upp en själv! Vintern -95-96 for jag och Jakob iväg med Stefan för att angla, okristligt tidigt, just på Buskasjön. Det tog sin lilla tid att borra hål och ställa upp alla fyrtielva angeldon. Brasan brann och Milla sprang lös på isen. När väl allt var klart sprang grabbarna på de flesta flagg och det var en hel del kan jag lova. Plötsligt flaggade det på den längst bort och då de andra befann sig på andra sidan sjön, så sprang väl jag då, likt en gasell över isen. Fångsten hittills hade varit små gäddor, såna man ger till katten typ och inte trodde jag att denna skulle vara nå större. Men ack vad fel jag hade...
Väl framme greppade jag reven och drog, och det tog tvärstopp!! -Hjälp, tänkte jag, vad är nu detta? Adrenalinet satte in och jag tog tag och drog, som jag slet i denna rev, fler och fler meter hamnade på isen. Under vattenytan såg jag hur ett stort gap med miljoner tänder närmade sig och jag tänkte; -Den här jäveln går inte genom hålet!! Med ett sista ryck for gäddan upp på isen, drygt en meter lång! På avstånd hör jag killarna komma springande, inte fyllt lika graciösa som jag, vrålandes; -Släpp inte i den igen!! Jo, men så att...
Det här var ju den största fisk jag någonsin fått, mörtarna på metspö från småskoletiden räknades liksom inte längre, så inte hade jag någon tanke på att släppa i den igen!! Den här skulle fotograferas, dokumenteras och framför allt, skrytas om, så fan heller att jag skulle tappa den i avgrunden den kom från.
Vi kunde inte väga den på plats, vågen hade inte kommit med, så vi packade in vidundret i bilen och det blev en nervös resa hem...för Stefan åtminstone. Jag hade ju redan vunnit guld, så vikten var inte den viktiga men tydligen, i fisksvängen är det den som betyder allt. -Den måste väga mindre än min, mumlade Stefan upprepade gånger de 2,5 milen in till Avesta, -Den kan inte vara större än min! Och till Stefans glädje vägde den inte heller mer än hans, men goda 7,5 kilo var jag ensam om att dra upp den dagen iallafall. Lite sura miner blev det, från de båda barnen, och jag har heller inte blivit tillfrågad att följa med ut och angla efter det. Stefans frågar ni? Jo, 3 hekto mer än min, fulläten...min var som en slang...bedöm själva...

Väl tillbaka hemma efter en tripp down memory lane, möttes jag och Linn av en drös lamm på vägen! Linn fick agera vallhund och snart var de på plats i hagen igen. Hoppas på att få hö slaget snart, så jag kan öppna upp en till hage åt fåren. Det är lite glist mellan stråna i den befintliga hagen och gräset är ju alltid grönare på andra sidan staketet, eller som i det här fallet, så finns gräset på andra sidan...