Abonnenten du söker...

Hästarna fick stå inne på förmiddagen, blåste jäklar här, så att lägga ut morgonhöt var inte att tänka på. Och att rida runt på Nido i denna blåst hade nog slutat med en riktig flygtur! Som tur va lugnade det ned sig, så hästarna kom ut tillslut och Nido blev linad över bommar i alla gångarter. Skötte sig mucho galant! Sen blev det fika hos bästa Anna och Catrine bjöd på sina goda bullar. Det blev mycket skratt och roliga historier runt fika bordet. Det är inte mycket som slår en fika i goda vänners lag. Och det gäller att borsta sig i nacken...

I vårt teknologiska samhälle, blir vi mer och mer isolerade? Den sociala biten tillfredsställer sig ju ändå på något vis, de fikastunderna in real life, blir mer och mer sällsynta. Alla finns ju bara ett knapptryck bort och det där med att ses på riktigt verkar bli mer och mer överreklamerat. Vi är så upptagna med det egna, med familj och jobb och allt vad det är, att de stunder man får för sig själv, ja, då vill man bara va. Kontakten med andra finns ju ändå, inte fysisk men dock. Men ska det räcka? För egentligen, word alone can´t explain what you mean to me...
Det är helt plötsligt viktigare att ständigt vara uppkopplad, alltid vara tillgänglig och du har ständigt en utväg, passar inte kommentarerna, ja då är det bara att logga ut. Försök göra det i ett riktigt samtal! Snacka om att syntax error skulle få ett nytt genomslag!! Eller en mental ctrl+alt+delete! Vips så har du möjlighet att starta om. Fast det kanske inte skulle vara så dumt ändå...
I och med den ständiga strömmen av ord, några smilyes och utropstecken, så är det ingen som egentligen ser hur du mår och för den delen, kanske inte förstår vad det är du menar. Vi låter därför ingen komma nära, för blir det fel, delas det med så många andra. Vi har många ytligt bekanta, men få vänner, men det tycks som det är viktigare att göra de ytligt bekanta till lags, det verkar vara de som får den mesta av vår tid. Allt för att hålla skenet uppe för de som egentligen inte bryr sig. Nu för tiden behöver man inte känna någon för att döma någon, det räcker med att ha Facebook.

Inför vännerna behöver man inte hålla skenet uppe. Till dom delar man med sig, man behöver inte linda in det utan bara vara den du är. Och man låter dom komma nära. För man vet att de kommer inte att svika, de kommer att hålla det för sig själva och skulle det bli fel, hjälper dom dig. Skillnaden? Inte bara ord, uttalade ord...utan också en levande människa, med miner, gester och allt det underbara som gör den människan till just den.

Ändå är det tack vare Facebook, dator och mobiler, som man har fått ny kontakt med så många. Gamla ungdomsvänner, klasskamrater och släktingar. Så det är ju inte helt på ont. Och så man slipper trängas i julhandeln, allt går att köpa på nätet!

Jag avslutar med några ord... ;)