The dark ages

När man var barn var det skitkul att fylla år, när man blir äldre...not so much. Ännu ett år har gått, steget till medelåldern blir allt kortare och det förväntas av en att man ska vara mogen och ordentlig. Nu är jag varken eller! Till viss del, men att gå runt och vara proper och städad har aldrig varit min grej, kommer aldrig att bli heller. Ibland känner jag mig faktiskt lite vilse i min egen generation.
 

Samtidigt går man runt i en fantasivärld och tror att man inte har förändrats alls, sen man var 20. Förnekelse, vilket underbart ställe att vara på ibland. Stället man checkar in på och vägrar lämna. Det är egentligen en fråga om att det kostar för mycket i tullen när det är dags för hemresa....för många kilo i bagaget och vid en identifikation, är det ingen som tar dig för personen i passet. Och visst vet man väl med sig! Men en del av hjärnan kan väl få vara på ständig semester?

Man är inte äldre än vad man gör sig sägs det. Men ibland är man så snuskigt förståndig och mogen, att man kan tro man var med och uppfann hjulet och ibland så tänker man inte alls efter före. Så kanske man ska dra en genomsnittsålder istället? År för år liksom. En form av bokslut, har man tagit många mogna och genomtänkta beslut, kontra de mindre kloka besluten, ja men ok, 38 får det bli. Andra år, ja men 22 låter väl förträffligt? Ordningsfrågan; kan man vara äldre än vad man egentligen är? Svar nej. Det ligger i framtiden och det som inte har hänt, det kommer man inte ihåg...
Så hur mycket man är fyller, vem vet, 38 kanske är det nya 20, så åldras på det viset som passar dig bäst. Strunta i alla stigman och gör det bästa av varje ålder istället. För tänk själva, tänk om man hade haft den livserfarenheten och knowhow som man har nu, när man var 20. Lethal I tell ya, lethal!!