Vintern kan vara kall och jävlig, men imorse var den inte annat än vacker. Det är härligt när det knastrar under skorna och hästar som är ivriga att komma ut i allt det vita. Jag brukar ta mig en stund och titta på mina fyrbenta vänner, när de står där mitt i maten i hagen. Solen är på väg upp bakom dom, och jag kommer att tänka på, det där som Bengt Grive sa om granar i motljus, fast i det här fallet är det hästar i motljus. Ibland tänker man på de mest konstiga saker...mörkvitt te x.
Och ibland vet man de mest konstiga saker...Jag har ingen koll på flertalet av mina barns klasskamrater, men vet däremot en hel del om Vietnamkrigen. Jag kommer sällan ihåg födelsedagar, men har koll på mordet av JFK. Jag har svårt att komma ihåg nya namn, men är mycket intresserad av Förintelsen, jag har varit i Bergen-Belsen, sett bilderna och känt dödsångesten från de som gick under där. Vad säger då detta om mig? Söker jag konflikter må hända? Nej, men en önskan om att jag ska fan veta bättre!! Så för att förstå idag, bör du veta om igår, och när du vet om igår, kan du börja förändra idag.
Jag arbetade i många år med ungdomar. Ordet respekt som vi, den lite äldre generationen, vet och känner till, betyder något helt annat i ungdomarnas värld. Respekt är något du förtjänar, något som gör att andra människor kan se upp till dig och som gör att de behandlar dig på ett juste sätt. Det är något positivt. Eller? Möjligen i vår fossila värld. I ungdomarnas värld, i dagens värld, där vi alla ingår, betyder respekt ofta, skrämmande ofta, att du ska vara rädd! -Du SKA känna respekt för mig!, direkt översatt; -Mig SKA du vara jävligt rädd för!! Ordet blir negativt, laddat och tappar all betydelse, den positiva betydelsen. Så vi slutar att respektera varandra, för jag är väl inte rädd för dig? Och så börjar det gå för runt, vi blir till slut rädda, fast det vill vi ju inte visa, så vi höjer våra röster och vrålar; Du skall respektera mig!!! Men...vem respekterar en fegis? Och vi har inte lärt oss någonting...lärt oss att alla har vi ett lika värde och att vi får tro på vad och det vi vill. Så det är det jag försöker förändra, behandla andra som du själv vill bli behandlad, ge respekt och vinn respekt...in the old fashion way! Mycket av det ovannämnda kunde då kanske ha undvikits...
Och nu snabbt över till...idag. Red min vackra häst och tömkörningen hade verkligen gjort verkan. Mjuk och fin i alla sidor. Vi svassade runt på ridbanan och han blev så låg, så låg. Mycket rygg blev det att rida på, härligt! Lite sidförflyttnigar, och denna gång, nu när jag har klart för mig hur jag ska göra, gick det kanon. Eddie fick följa med till stallet, fick sitta kvar i bilen dock, men överlycklig att matte tog med honom på en liten biltur i Storforden.
Obs: Fordonet på bilden överensstämmer inte, jag upprepar, inte med verkligheten.
Jag arbetade i många år med ungdomar. Ordet respekt som vi, den lite äldre generationen, vet och känner till, betyder något helt annat i ungdomarnas värld. Respekt är något du förtjänar, något som gör att andra människor kan se upp till dig och som gör att de behandlar dig på ett juste sätt. Det är något positivt. Eller? Möjligen i vår fossila värld. I ungdomarnas värld, i dagens värld, där vi alla ingår, betyder respekt ofta, skrämmande ofta, att du ska vara rädd! -Du SKA känna respekt för mig!, direkt översatt; -Mig SKA du vara jävligt rädd för!! Ordet blir negativt, laddat och tappar all betydelse, den positiva betydelsen. Så vi slutar att respektera varandra, för jag är väl inte rädd för dig? Och så börjar det gå för runt, vi blir till slut rädda, fast det vill vi ju inte visa, så vi höjer våra röster och vrålar; Du skall respektera mig!!! Men...vem respekterar en fegis? Och vi har inte lärt oss någonting...lärt oss att alla har vi ett lika värde och att vi får tro på vad och det vi vill. Så det är det jag försöker förändra, behandla andra som du själv vill bli behandlad, ge respekt och vinn respekt...in the old fashion way! Mycket av det ovannämnda kunde då kanske ha undvikits...
Och nu snabbt över till...idag. Red min vackra häst och tömkörningen hade verkligen gjort verkan. Mjuk och fin i alla sidor. Vi svassade runt på ridbanan och han blev så låg, så låg. Mycket rygg blev det att rida på, härligt! Lite sidförflyttnigar, och denna gång, nu när jag har klart för mig hur jag ska göra, gick det kanon. Eddie fick följa med till stallet, fick sitta kvar i bilen dock, men överlycklig att matte tog med honom på en liten biltur i Storforden.
Obs: Fordonet på bilden överensstämmer inte, jag upprepar, inte med verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar