Alltid lika spännande! Frågan jag hade var om jag kunde jobba 3 timmar i veckan och behålla min stämpling. Men se, det gick inte, då skulle jag få stämpla upp. Jag var tydligen ingen kandidat till att få extra arbete godkänt; du har ju inte bevisat att du klarar av att jobba mer än 40 timmar i veckan! Och det här med att stämpla upp! 75 dagar har du, som du kan stämpla upp på, det vill säga, 75 dagar kan du jobba deltid. Som timvikarie kommer man snabbt upp i dessa dagar. Vad händer då sen? Jo, skulle du jobba 5 timmar på en vecka, tappar du hela stämplingen för den veckan!!! Med en timlön på, ja, i stort sett ingenting, så blir det inte så där överdrivet mycket stålar direkt...
Man kan ju tycka att de borde bli nöjda, ETT litet arbete iallafall, hon visar framfötterna och vill jobba. Ge henne en medalj för fan!! Men nej, ingenting. Hur dom har tänkt sig lösa arbetslöshetsfrågan its beyond me!! Ingen får en chans att visa vem dom är och inte heller visa att dom vill jobba. Nu är ju inte 3 timmar något jag kan dra mig tillbaka på, men det är principen som stör mig! Jag blir tvingad att neka arbete för att ha en möjlighet att klarar mig!! Hur dumt är inte det?
Så nu sitter det en medmänniska, som aldrig ha träffat mig och försöker göra det omöjliga, möjligt, nämligen hjälpa mig ur det här träsket. Så kanske tycker hon att jag är värd att satsa på? Efter otaliga arbetsansökningar, har tappat räkningen för längesedan, efter otaliga; tack, men nej tack, så känner jag mig inte lika livegen som tidigare. För det är någon som vill ha mig! Må så vara för endast 3 timmar, men vem vet vart det kan leda? Hos mig sitter det inte fast, jag ställer alltid upp, och nu är det någon, otroligt nog, en helt okänd, som ställer upp för mig! Än lever tron på medmänsklighet!!
Varför är vi då så rädda för att fråga om hjälp, att be någon ställa upp? Kanske är man rädd för att det ska finnas en baktanke; om du gör det här för mig, så måste jag göra något för dig? För mig är att hjälpa, något som säger; du betyder något för mig. Svårt att få till den ekvationen med IOU-lappar, men det går säkert, talet blir dock väldigt negativt. När jag frågar om någon behöver hjälp, är det inte för att jag tror att jag kan så mycket mer, eller inte tror att personen ifråga inte klarar av uppgiften, utan ett sätt och säga; hörru, du är inte själv i det här, jag finns här! Jag kräver inget tillbaka, bara en önskan om att inte bli tagen för given, då får du klara dig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar