Bloggarkiv

fredag 18 november 2011

I´m sailing right behind...

Vad gjorde man utan alla de där bra människorna man har i sitt liv? Nu menar jag inte de allra närmaste, familjen, utan de som lyfter en och som vill se att man lyckas, vännerna. Det är klart att den egna familjen också gör detta, men jag tror man tar det på ett annat sätt. På något vis är det vad man förväntar sig, de har ju inte så många andra val, än att försöka stå ut med mig och mina impulsiva drag! Därför känns det lyxigt att vissa vill bli dom där andra viktiga, dom som får höra gnället om den egna familjen, klagomålen på sambon eller på dom där jobbiga barnen...som man ibland vill sätta ut på Blocket. Som inte bryr sig i, att man har lite skit i hörnen...


Att ha någon annan att prata annat med, mer än vad det blir till middag, räkningarna som ska betalas eller vem som ska skjutsa hit och dit. Missförstå mig rätt, men efter 16 år, så är det mycket vardag i ett förhållande, både på gott och ont. Jag är inte bara mamma och sambo, utan jag vill gärna tro att jag är så mycket mer, en god vän till exempel.

Alla vill vi bli bekräftade. Den som påstår annat, ja, den har nog...brist på bekräftelse. Hur vi vill bli bekräftade dock, skiljer sig från person till person, men oftast räcker det med att bli sedd. Inte bara att nån slänger en blick på dig, utan att bli riktigt sedd. Som i Avatar...filmen ni vet.


Så om ni ser mig idag, kommer ni att se att jag har träningsvärk från igår. Jag har problem med mitt ena ben i vanliga fall, men det här är en annan sorts smärta. Den gör inte mindre ont, men den här vet jag med säkerhet, att den iallafall kommer att gå över. Så jag linkar runt och förbannar mig själv för att jag inte stretchade ordentligt...men det är ju så båååring! Det är mycket roligare att spänna musklerna!


Och en sista sak...jag kan inte förstå det ofattbara, tiden läker inga sår. Vad jag kan förstå är styrkan som gör, att man orkar sätta den ena foten framför den andra. Men även den styrkan kan svika en ibland, och det är ok. Att gå glömmer man aldrig bort, för även om man faller, så glömmer man aldrig bort...att gå. Och skulle Ni snubbla efter vägen, kan jag följa Er en bit, tills Ni hittar fast mark igen...

Sail on Silver Girl, Sail on by
Your time has come to shine
All your dreams are on their way...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar