Imorse när jag skulle släppa ut hästarna mötes jag av denna soluppgång...det är vacker i Andersbo och inte bara på morgonen.
De vanliga bestyren har fyllt min dag, som alla andra dagar. Det blir sällan långtråkigt, fast man ständigt kör samma race. Det är inte kul varje dag, speciellt inte nu när vi går mot kallare tider, men att se att djuren mår bra och att det är rent och snyggt, gör att man, ja, man bara gör. Det värsta med vintern är vattnet. Jag har inget vatten i stallet, utan har fått fylla hinkar som först ska släpas upp för källartrappen inne. Två hästar och tio får dricker några liter om dagen, så det har blivit några hinkar under de vintrar vi bott här. I år har jag skaffat mig en vattenblåsa från PonnyPrakt, man har den i en vanlig skottkärra, den rymmer mycket och sen är det bara att vicka. En suverän lösning, och jag kan fylla på plats i stallet och sparar både på rygg och armar.
Det är härligt med djur, och då framförallt hästar. Ella är så kär i Zimo, att hon stundtals kan svimma, medan han spelar så där lagom nonchalant och kaxig. Och tänk att vara kär och kaxig kan vara så tröttande...så hon har nog rätt, Maria Montazami, när hon säger; Kärleken faller inte på trädet, utan den ska gödlas...
Nido fick nya pjuckar idag. Hade inte tänkt slå på snösulor riktigt än, men så fick det bli, tillsammans med broddskor. Nu har jag såna där händiga pluppar att sätta i broddhålen, det är ju inte direkt fryset och halt än, så brodden kan vi slita på sen. Så nu när snösulorna sitter på plats, lär det väl inte bli snö än på ett tag. Undrar om jag ska köpa mig en skoter också? Då blir det garanterat snöfritt i vinter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar