Gott Nytt År

Op de kanaal deel 4

Resan till Sneek var nog den längsta, sammanhängande turen vi gjorde på kanalen. Planen var att övernatta där, men vi hade inte förstått att Sneek var en så stor stad, och därmed fullpackad med båtar. Det fanns helt enkelt inte plats för oss, och att ratta storbåten i kanalen som gick genom stan var inte det lättaste, det var som rusningstrafiken i Stockholm stundvis, så vi bestämde att lämna Sneek och leta annan plats över natten. Vi stannade bara och provianterade igen. Precis som när man ställer ifrån sig bilen på Ica-parkeringen, ställde vi ifrån oss båten och gick in och handlade. Vi fyllde även på vatten i Sneek.

Sneek

Påfyllning av vatten

Vi hittade en plats utanför Sneek, där vi ställde upp båten över natten och redan tidigt dagen efter for vi vidare. Vi hamnade i Grou, och där åt vi så god mat att vi nästan sprack...både magarna och plånboken...Grou var en mysig liten by med små butiker längs en liten shoppinggata, den påminde om Gamla stan. Där fanns en affär för alla smaker, vinaffär, en charkuterist, osthandlare och bagare mm. Micke köpte en grön ost som osade, och enligt grabbarna var den godaste ost dom någonsin ätit. Vi flickor höll inte riktigt med.

Ölpaus i Grou

Utsikt från campingen

Grou

Restaurangen i Grou som sprängde plånboken

Resan från Grou började på en större kanal. Där färdades, förutom vi, stora tank- och containerfartyg. Vi kände oss ganska små i jämförelse. Vädret var inte det bästa, regnet och blåsten höll i sig och det började bli allt svartare på himlen, så när vi gled in i Akkrum, började det blixtra och mullra. Vi lade till efter kajkanten och lunchade lite och rätt som det var kom solen fram igen. Vi promenerade genom Akkrum, ingen stor by, och bestämde att vi skulle stanna där över natten. Det gällde bara att hitta en bra plats...

Containerfartyg

Akkrum i åskväder

Akkrum i vackert väder

Vi hittade en perfekt plats, vi funderade bara vad det var för stort vitt tält som stod en bit bort. Efter en stund dök det upp en man och talade om att det var karneval i stan och tältet, som var ett öltält, skulle det spelas hög musik i till ca kl 1 på natten!! Så det var att välja på inte sova eller sova, så vi beslöt motvilligt att leta efter en annan plats. Vi hamnade åter igen på en båtcamping. På kvällen gick vi ned på byn för att delta i festiviteterna, och ljudnivån från tältet? Vi kände oss ganska nöjda med att vi flyttat på oss ändå...Tivolit var också i stan och familjen Eklund tog sig en tur i en karusell...en lång tur...Ansvarig för karusellen tyckte nog att svenskar behövde skakas om lite, so around and around they went, i en evighet!

Den perfekta platsen

Yra i mössan

Dagen efter var det midsommarafton och näst sista dagen på båten. Och för att vara i tid tillbaka i Woudsend, styrde vi båten dit. Vi kom fram på mitt på dagen och vi började packa ihop och fylla bilarna med alla väskor och grillar. Semestern var slut och kvar var bara den långa resan hem. Veckan i Holland hade helt klart varit värd varenda krona, en helt otrolig upplevelse och inte likt något annat vi gjort. Jag rekommenderar starkt att, istället för att ligga på playan och steka, ta båten och få underbara minnen för livet. Resan hem...ja, trippmätaren stannade på 290 mil.

When the shit hits the fan

Det är konstigt hur djur känner på sig. Här har jag alltså legat däckad sedan i torsdags, feber och diverse magproblem och djuren, hästarna, fåren, everybody har skött sig exemplariskt här hemma med den inhoppande stallskötaren Jakob, tillika min sambo. I Hede har det ställts upp till 120%, så att min rödtott där också haft det bra utan matte. Tack mina goa vänner, jag tycker så mycket om er! Och det gör jag även om ni inte mockar ;-)  Så vad händer nu då? Första dagen jag känner mig lite i former glory, så passar kusarna på att gå ut genom staketet. Tydligen har Zimo, efter många års gluttande på Nido, också han kommit på, att om man tuggar lite på tråden, tadaa, freedom!! Strömlöst...jo, lite...Så när mamma tittar ut genom köksfönstret så ser hon 2 små kusar knalla efter vägen!! Snabbt ut på trappen och ropar, och då vänder dom och kommer tillbaka...ibland så...Zimo springer in i gamla hagen...ibland så...men Ella är inte riktigt i fas utan blir kvar på vägen. Vid det här laget har jag hunnit ut och greppat grimmor och snöre. Zimo far runt i hagen som en besatt, Ella springer efter vägen och verkar mest vilsen. Grannen kommer i bil och undrar om jag har dåligt med bete...jo, en skvätt...Jag får tag i Ella utan problem och släpper in henne till Zimo. Så nu blir det sätta ström i övre tråden samt att de ska få granar och alar att tugga på istället. Det är väl klart att det blir skittråkigt i en snöig hage när frukosten är slut!!

Sedan har vi vår lilla Agnes. Jag börjar tro hon kommer genom öglorna på gunnebostängslet som skiljer oss från grannen, det eller så hittar hon hål som inte finns! För hos grannen är det jättelattjo, 2 hundar att skälla på, katter att jaga och så det största pluset av alla; förbjuden mark! Nu gick hon dock på en nit. Katten hon fick nys på vägde säkert det dubbla jämfört med Agnes och den måste ha fått in en rejäl tassflata, för hon ylade som en stucken gris. Katten klättrade sedan upp i ett träd, Agnes blev kvar på backen...stundvis...jag ger mig sjutton på att jag endera dagen får ringa brandkåren; Hjälp, jag har en hund i trädet!!

Storforden hade stått hela helgen när jag låg nedbäddad, och det blev plötsligt väldigt uppenbart att det hade snöat...mycket. Men handla lär man ju göra ibland och cykla, nä, inte direkt. Det tog mig över 20 minuter att få fram bilen under detta enorma snötäcke. Blåsten hade legat på och tack vare det hade jag även en frysen "läpp" hängandes ned över förardörren! Jag kom dock in i bilen till slut och away I went...Första anhalt; Horndal och handla, sedan styrde jag kosan mot By. Dit till macken hade mina vinterridstövlar kommit, så äntligen skulle det vara slut med förfrysna tår i gummistövel! Jo men så att...Precis när jag yttrat orden; jag ska hämta ut ett paket...gick strömmen!! Och i vår tekniska och uppkopplade värld betyder det; No, you don´t! Nåväl, strömmen kom tillbaka efter några minuter så jag fick ut mina stövlar...som var för trånga över vaden. Och i vår smala och kroppsfixerade värld betyder det; No more cake for you-hu!!!

Många fel blev det denna dag men det var inte färdigt än. Sent på kvällen kommer meddelande från Klarsgården att Nido är hängig. Jag åkte dit, och vi inser både jag och Catrine, att det är någon form av kolik. Veterinären var i Leksand och kom drygt 2 timmar senare. Efter longering och promenader i väntan på veterinär, så släppte det lite och man kunde höra hur tarmarna började jobba igen. Nido fick avslappnande och smärtstillande, efter att ha fått en arm upp i rektum, men ingen vridning på tarmen tack och lov. Läget var inte längre akut så kl 03.20 på morgonen kom jag i säng, bara för att åter vara i stallet kl 06.30. Där möter mig en mycket hungrig häst! Jag är rädd att han kommer få vara lite småhungrig i några dagar, då han är satt på en stram hödiet tills han börjar bajsa riktiga bollar igen. Vilket han hade gjort nu under onsdagen. Mycket piggare, nästan sitt samma gamla vanliga Nido, så nu håller vi tummarna att han ska bli helt återställd och få komma tillbaka till den stadiga högivan, den som han slipper gå hungrig på...
Så jag tar tassflator, hål i staket, insnöad bil, strömavbrott, sockerfritt och för smala skor vilken dag på året som helst. För att ha en sjuk häst är bland det värsta som finns. Och att ha dom på rymmen, nästan lika illa...
Tack Catrine, för dina ögons skull, och tack Anna, för kaffet.

Op de kanaal deel 3

Solen värmde och livet kunde inte vara mycket bättre än vad det var just där...på en båt med goda vänners sällskap och glada barn. Joline lärde oss ett nytt trick, vi skrattade så vi nästan ramlade över relingen, men jag har lovat dyrt och heligt att aldrig avslöja bildbevisen. Vissa saker bör förbli osedda...Vi var lite smått lyriska över det fina vädret och äntligen skulle vi få nytta av de grillar vi envist släpat med ända från svenskland. Så innan vi lämnade Bolsward, provianterade vi. Kött, såser, tilltugg, you name it! Och kortet var ogiltigt!! Kortläsaren på affären spottade ut våra kort, det stod något obegripligt i rutan och kassörskan kunde inte engelska...Lätt jobbigt att med teckenspråk försöka få henne att förstå att vi inte förstod, för någon som inte heller förstod och till slut var det absolut ingen som förstod...nåt! Så fram med kontanter och sen var det bara att hålla tummen för att uttagsautomaten skulle tycka bättre om våra kort. Vilket den gjorde, puh! Så med fickorna fulla av stålar, kastade vi loss och lämnade Bolsward.

Bolsward

Lämnar Bolsward

Bolsward

Bolsward

Det är något alldeles speciellt med det holländska landskapet. Platt som en pannkaka, inte mycket träd och så grönt att det gör ont i ögonen. Vi tittade på gps:en för att ha koll på havsnivån och många gånger låg vi under den med flera meter. Åkrar och grönområden som låg efter kanalerna kunde ena stunden ligga över oss, andra under. Många lantbruk, ofta med lösdrift av nötkreatur fanns det gott om, får i mängder...och Frieserhästar...överallt.

Frieser

Vi tog, om möjligt, det ännu lugnare på kanalen på väg till Makkum. Solen stekte från en klarblå himmel, barnen fick turas om att ratta storbåten och vi solade på däck. Det var några broar att passera men vi hade fått in snitsen nu, så var den stängd var det inga problem att surra fast och vänta in. Vid de allra flesta broar fanns det stockar eller räcken att surra vid, annars fick vi slå ned jordankare i backen.

Kapten Wiggo

Landsättning

Det var som sagt var ingen brådska och det hände att fiskespöna åkte fram när vi blev ståendes för att broskötaren hade lunch eller rast, men något napp blev det sällan. Barnen trivdes lika bra som fisken kvar i vattnet, och att vara förälder, just där och då, var mycket enkelt.

Linn fiskar

Vi gled in i Makkum på eftermiddagen. Vi hade förundrats över hur vackert det var överallt men Makkum slog oss alla med häpnad...outstanding!  Kanske var det för att solen sken, eller för att vi skulle grilla, men stället var helt otroligt. Vi visste inte hur vi skulle vrida och vända på huvudet för att inte missa något. Det var mycket båtar i kanalen men vi lyckades hitta ett guldläge att parkera båten på. Vi fick trixa lite, vända på hela ekipaget så dörren ut skulle komma rätt, sen åkte grillarna fram och det blandades mojito. Barnen hade en hel marshmallowspåse till sitt förfogande och ordnade grillpinnar till dessa. Stigen längs med kanalen var full med snäckor, så det plockades en del.

Makkum

Makkum

Makkum

Trixning med stor båt

Vi dukade upp på gräsmattan bredvid båten. Vi åt och drack, mycket skratt och mycket tok. När vi var mätta beslöt vi att vi skulle röra på oss lite efter maten, vi var ju tvungna att se om det var lika vackert överallt i Makkum. Linn ville även se havet och om det gick att bada någonstans. Det blev en lång promenad och havet, ja, vi såg mynningen ut, men vi var fortfarande för långt in i landet. Vi vände tillbaka och inne i byn hittade vi en krog. Glass till barnen, Irisch coffe till de större barnen...Vi tränade även på Jolines trick till fulländning, det är tur att ingen kände oss eller någonsin kom att se oss igen, då hade de nog sprungit skrikandes åt andra hållet!! Sent om sider kom vi tillbaka till båten och gladast i hatten denna afton hade utan tvivel varit Jakob. Dagen efter var molnen tillbaka och nästa anhalt för oss...Sneek.

Utmynningen till havet i Makkum

Depåstop i Makkum

Op de kanaal deel 2

Det blev mycket; åh, ih och men guuu va fiint, längs kanalen. Nu var det inte bara en kanal vi skulle åka på utan ett gytter av kanaler, kors och tvärs. Det gällde att ha en resplan, så fram åkte stora kartan och vi började planera vår framtida vecka. Vi lämnade en del öppet, utifall vi ville dröja extra på något ställe, eller inget dröj på ett annat, det viktigaste var ju att vi var i tid för återlämnandet av båten. Det fanns vissa restriktioner, broarna fick inte vara för låga och samtidigt ej öppningsbara, då skulle vi fastna om vi ville utmana ödet. Båtföretaget rekommenderade också en körtid på, om jag minns rätt, minst 4 timmar om dagen, detta för att ladda batterierna. Så sakta gled vi ut och iväg från Woudsend...

....och ut på ett kokande innanhav!! Jag glömde kanske att tala om att det blåser mycket i Holland, och det gjorde det även denna första dag kan jag lova! Vi skulle dessutom hålla koll på siffror på koner, för att inte missa avtagskanalen i slutet på detta innanhav. Ja, ja, innanhav och innanhav, stor sjö då, men det räckte till för att vinden skulle piska upp säkert 5 meter höga vågor mot båten...med landkrabborna från svenskland i...Och det var ju det här med att hålla sig till höger om grön kon, eller var det till vänster? Vi skulle följa denna korridor av koner och då ingen, förutom Micke, hade båtvana (tänk eka), så blev uppgiften ganska påfrestande! Vågorna slog i sidorna på båten, vilket skapade enorma rullningar. Ena stunden tittade jag ned på Petra, andra stunden tittade hon ned på mig, där vi satt på varsin sida inne i båten!! Linn grät och ville åka hem medan Micke tröstande försökte säga; Det är ingen fara!! Det är fult att ljuga....Och som de goda föräldrar vi var så visade vi aldrig att vi var livrädda, det gäller ju att föregå med gott exempel...eller nåt...Till slut kunde Micke vända upp mot vågorna, de kom nu framifrån och båten guppade mest fram och lugnet lade sig.

När rätt siffra till slut uppdagade sig, svängde vi mindre smidigt av, vågorna kom då åter på "fel" sida och det var bara att greppa ungar och bordskanter och hålla i sig. Och så var vi då i den lugna kanalen och vi kom fram till att vi skulle stanna på första bästa ställe, jungfruturen hade inte kunnat varit värre med isberg, och vi behövde pusta ut, väl fastsurrade någonstans! Det hade även börjat regna...Så i första bästa samhälle parkerade vi båten, den där första dagen men var ruggit nöjda med oss själva...vi hade kommit en liten bit iallafall. Morgonen efter lämnade vi Workum för att fortsätta.
(Bilden nedan är inte från Workum, där vi övernattade första kvällen, utan från Parrega, ett stopp vi gjorde på söndagen. Vädret var bedrövligt, det blåste och regnade och Micke tog beslutet att stanna, då båten bara drev.)

Lunch i Parrega

Regnet slog ihärdigt mot båten så vi höll oss inne och gjorde lunch. Efter lunch kastade vi loss igen, bara för att upptäcka att bron 100 meter längre fram inte skulle öppna än på någon timme. Så vi surrade fast båten igen och så...slutade det att regna! Petra och jag fyllde oss ett varsitt glas med Martini och satte oss på en bänk längs kanalen. En pojke kom förbi med sin radiostyrda bil, men uppenbarligen hade han ingen talang för någon form av styrning så, plums i kanalen!! Han är nog evigt tacksam, att där på bänken vid ground zero, satt 2 rappa svenskor, för fort fram med båthaken och fiskade upp den lilla, lilla bilen. -Dry, sa han och pekade på ett av husen och pep iväg. Och bron öppnade sig till slut och vi kunde fortsätta vår färd.

Väntar på broöppning i Parrega

Bron i Parrega

Bropeng

En av de rappa svenskorna

Vi tuffade på i kanalen, höll inte många knop, vi var ju på semester. Vädret började bli bättre, solen kom igenom molnen och vi såg lite blå himmel. Vi passerade kanalen till Makkum, bestämde att skulle det bli sol, skulle vi åka dit dagen efter. Vi fortsatte nu istället mot Bolsward. Jag tror vi alla förälskade oss i den staden...

Bolsward

Infarten till Bolsward

Vi övernattade i Bolsward och gjorde stan dagen efter. Affärerna öppnade inte förrän klockan 13!?, så det fick bli lite sightseeing först. Otroligt mysig och trevlig stad, kändes som vi kunde ha stannat där resten av veckan faktiskt. Men vi skulle ju vidare till Makkum...för på måndagen strålade solen från en klarblå himmel!

Makkum

Op de kanaal deel 1

I somras drog vi, genom Svenskland, vidare genom Danskland, till Tyskland och slutdestinationen var Holland. Vi skulle, tillsammans med världens bästa Eklundar, åka båt på kanalerna i Friesland. Vi hade genom agentur i Sverige bokat kanalbåt, något vi hade pratat om i några år. Kanske inte just Holland, men kanalbåt i något land skulle vara häftigt och eftersom jag hade/har lite restriktioner mot att flyga, var det bra att kunna ta bilen till själva båten. Så tidigt på morgonen den 16 juni for vi iväg från tryggheten i Andersbo och ut på de stora vägarna, som skulle leda oss till Holland.
Första anhalten var Rödby, i Danmark. Därifrån tog vi färjan till Puttgarden, alla svenskars spritparadis och vi var väl inte sämre vi, än att vi också lära kolla in detta mekka av alkoholiserade drycker. Ja, godis fanns där också men den avdelningen var vi aldrig in på.

Färjan Rödby-Puttgarden

Sen blev det många mil i bilen. Genom Tyskland och tillslut passerade vi den Holländska gränsen. Gps:en var inställd på Heeg, eller Heech som holländarna uttalar det, och det vandarhem vi skulle bo på fredag till lördag. Det var även där vi mötte upp familjen Eklund. Och det var där vi smakade bitterballe...Heeg, en vacker liten by, kanalen som rann igenom och vackra hus med ofantliga blomsterarrangemang.

Heeg

Heeg

Maten som serverades i Holland var mycket god och Heeg var inget undantag. Barnen blev genast hollandiserade tack vare strips, doppad i majonäs a´la Pulp Fiction! Riktigt gott faktiskt, vilket man inte kunde säga om bitterballe. En boll, stor som en rejäl köttbulle, panerad och friterad med kött inuti. Så blev det iallafall presenterat för oss, så helt klart, vi var ju tvungna att prova...Bläschh!!! Tänk sur köttfärs med en ströbrödspanering!! Inte direkt någon hit. Servitrisen kom över och frågade om det var gott, vi tittade alla på varandra och utbrast unisont; NOOO!!
Så blev det då lördag och det vart dags att hämta ut båten! Detta skulle ske i Woudsend. Den byn var inte mycket större än Heeg och lika vacker. Vi hade tid på oss så vi passade på att äta lunch på en liten krog innan. Vissa svårigheter var det att tyda matsedeln, för även om det stod omelett, så visade det sig vara en rostad macka med ett stekt ägg på?! Så många frågor gällande mat skulle det bli den kommande veckan.

Woudsend

Le Boats "stall" i Woudsend

Vi blev som fnissiga tonåringar när vi till slut fick se båten, spänningen var olidlig!! Hur skulle vi kunna föra fram denna gigantiska bit av plast på de minimala kanalerna? Karlarna fick genomgång om hur, var och varför medan vi fruntimmer packade in all mat i alla de små skåpen. Det var som att vara på en husvagn med dåligt ölsinne, det gungade lite och man var tvungen att se till så skåpen stängdes ordentligt. Nervositeten gick att ta på, så till slut var det bara att sätta nyckeln i tändningslåset, vrida om och dra!! Tack och lov för Micael!! Rattandes som han aldrig gjort annat, tog vi oss ifrån kajen, ut på kanalen and beyond!! Det stora äventyret hade äntligen börjat!!

Woudsend

Parrega

Makkum

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bolsward