When the shit hits the fan

Det är konstigt hur djur känner på sig. Här har jag alltså legat däckad sedan i torsdags, feber och diverse magproblem och djuren, hästarna, fåren, everybody har skött sig exemplariskt här hemma med den inhoppande stallskötaren Jakob, tillika min sambo. I Hede har det ställts upp till 120%, så att min rödtott där också haft det bra utan matte. Tack mina goa vänner, jag tycker så mycket om er! Och det gör jag även om ni inte mockar ;-)  Så vad händer nu då? Första dagen jag känner mig lite i former glory, så passar kusarna på att gå ut genom staketet. Tydligen har Zimo, efter många års gluttande på Nido, också han kommit på, att om man tuggar lite på tråden, tadaa, freedom!! Strömlöst...jo, lite...Så när mamma tittar ut genom köksfönstret så ser hon 2 små kusar knalla efter vägen!! Snabbt ut på trappen och ropar, och då vänder dom och kommer tillbaka...ibland så...Zimo springer in i gamla hagen...ibland så...men Ella är inte riktigt i fas utan blir kvar på vägen. Vid det här laget har jag hunnit ut och greppat grimmor och snöre. Zimo far runt i hagen som en besatt, Ella springer efter vägen och verkar mest vilsen. Grannen kommer i bil och undrar om jag har dåligt med bete...jo, en skvätt...Jag får tag i Ella utan problem och släpper in henne till Zimo. Så nu blir det sätta ström i övre tråden samt att de ska få granar och alar att tugga på istället. Det är väl klart att det blir skittråkigt i en snöig hage när frukosten är slut!!

Sedan har vi vår lilla Agnes. Jag börjar tro hon kommer genom öglorna på gunnebostängslet som skiljer oss från grannen, det eller så hittar hon hål som inte finns! För hos grannen är det jättelattjo, 2 hundar att skälla på, katter att jaga och så det största pluset av alla; förbjuden mark! Nu gick hon dock på en nit. Katten hon fick nys på vägde säkert det dubbla jämfört med Agnes och den måste ha fått in en rejäl tassflata, för hon ylade som en stucken gris. Katten klättrade sedan upp i ett träd, Agnes blev kvar på backen...stundvis...jag ger mig sjutton på att jag endera dagen får ringa brandkåren; Hjälp, jag har en hund i trädet!!

Storforden hade stått hela helgen när jag låg nedbäddad, och det blev plötsligt väldigt uppenbart att det hade snöat...mycket. Men handla lär man ju göra ibland och cykla, nä, inte direkt. Det tog mig över 20 minuter att få fram bilen under detta enorma snötäcke. Blåsten hade legat på och tack vare det hade jag även en frysen "läpp" hängandes ned över förardörren! Jag kom dock in i bilen till slut och away I went...Första anhalt; Horndal och handla, sedan styrde jag kosan mot By. Dit till macken hade mina vinterridstövlar kommit, så äntligen skulle det vara slut med förfrysna tår i gummistövel! Jo men så att...Precis när jag yttrat orden; jag ska hämta ut ett paket...gick strömmen!! Och i vår tekniska och uppkopplade värld betyder det; No, you don´t! Nåväl, strömmen kom tillbaka efter några minuter så jag fick ut mina stövlar...som var för trånga över vaden. Och i vår smala och kroppsfixerade värld betyder det; No more cake for you-hu!!!

Många fel blev det denna dag men det var inte färdigt än. Sent på kvällen kommer meddelande från Klarsgården att Nido är hängig. Jag åkte dit, och vi inser både jag och Catrine, att det är någon form av kolik. Veterinären var i Leksand och kom drygt 2 timmar senare. Efter longering och promenader i väntan på veterinär, så släppte det lite och man kunde höra hur tarmarna började jobba igen. Nido fick avslappnande och smärtstillande, efter att ha fått en arm upp i rektum, men ingen vridning på tarmen tack och lov. Läget var inte längre akut så kl 03.20 på morgonen kom jag i säng, bara för att åter vara i stallet kl 06.30. Där möter mig en mycket hungrig häst! Jag är rädd att han kommer få vara lite småhungrig i några dagar, då han är satt på en stram hödiet tills han börjar bajsa riktiga bollar igen. Vilket han hade gjort nu under onsdagen. Mycket piggare, nästan sitt samma gamla vanliga Nido, så nu håller vi tummarna att han ska bli helt återställd och få komma tillbaka till den stadiga högivan, den som han slipper gå hungrig på...
Så jag tar tassflator, hål i staket, insnöad bil, strömavbrott, sockerfritt och för smala skor vilken dag på året som helst. För att ha en sjuk häst är bland det värsta som finns. Och att ha dom på rymmen, nästan lika illa...
Tack Catrine, för dina ögons skull, och tack Anna, för kaffet.