En pojkvän, long time ago, lade ned hela sin själ i att bygga sig en egen bil. Fulltrimmad och med allehanda finesser både bak och fram, rallystolar and you name it. Han hördes över hela stan med den bilen och många sladdar blev det...Den rörde väl på sig också, vilket han var snabb att påtala. En kompis frågade vid ett tillfälle, om han inte kunde få köra monstret själv, mest för att se hur fort den gick. Men icke, det fick han inte, men han kunde få åka med en sväng. Så de båda for iväg i blixtens hastighet. När de kom tillbaka, nämnde bilägaren, tillika boyfriend, att en extra person i bilen, ja, då blev ju bilen tyngre och därför inte lika snabb...Om det var en ursäkt eller vad, det låter jag vara osagt, men det var kommentaren efter "ursäkten" som kom att gå till historien; -Men du skulle åka med när jag är själv!!! Öh, jo, men så att...
Sen har vi gashaveriet, fast på en helt annan bil. Detta utspelade sig på den gamla goda tiden, stan var alltid full med folk och bilar, busstationen var knökfull, och då snackar jag inte bara om ockuperade parkeringsrutor. OK hade också sin beskärda del av vimlet, det var bara att välja eller så åkte man emellan. Hursom, det hade blivit gashaveri och den pedal som vanligtvis skötte gaspådraget var tillfälligt ur funktion. Och vad gör man då? Jo, man plockar helt enkelt bort motorhuven, och sätter kartläsaren i motorutrymmet. Inte för att peka ut färden, utan för den enkla uppgiften att sköta gasen och därmed farten. Så sittandes där på huk, i motorutrymmet, tedde sig nog uppgiften pretty skrämmande, det fick ju inte bli några häftiga rattutslag! Folk hade vid det här laget samlats runt bilen och den nervöse gasskötaren spände ögonen i killen bakom ratten och utbrast; -Nu kör du fan försiktigt!!! Jag tror dom kom fram till garaget, utan några olyckor, fast med ett och annat tidsfel...det var tider det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar