Den som söker, han letar...

Det är härligt med barn...eller hur? Fast nu är sopkvastarna trasiga och det är bara till att börja sopa själva!! Baddräkten var i morse borta! Hur den nu kan vara borta, it´s beyond me, bör den inte ligga där den blev lagd, eller rättare sagt slängd? Redan i går kväll påpekade jag att packa ihop grejorna till skolan, så slipper de springa runt i hela huset på morgonen, vrålandes och irriterade. Men icke, allt ska göras i sista sekund och att jag, den fruktansvärda mamman, inte hjälper till att leta...maken till fräckhet!! Jag använder ju inte min egna baddräkt, varför skulle jag då kränga på mig en 10-årings? Till slut kom baddräkten fram, eller rättare sagt, påsen, i vilken baddräkten låg i sen sist det badades, hittades. Sen har vi den här nyckel till skåpet! Det är som att be om bekymmer...-Har du sett min skåpnyckel? Det är lika där, den enda nyckel jag använder, den går till ytterdörren och jag skulle inte tro att den passar i något skåplås. Kanske borde man införskaffa sig lite travutrustning, i sin kamp att få barnen att agera? En norsk gas kunde kanske fungera? Då kan jag styra när det ska skall sättas fart och dämpa när det börjar likna lekstuga. En raymondkäk, ja, då kan jag hålla dom ganska kort, utan att för den skull inkräkta på deras känslighet och yttrandefrihet. Fast det enda som kanske behövs är en murphybländare...på så sätt kan jag eliminera risken att de dras till datorn och andra onödigheter...för att istället fokusera på det som är viktigt. Borde finnas i alla hem...

Jag får ofta frågor om vart saker och ting ligger, främst då från min kära sambo. I nio fall av tio, ja, den ligger strax till höger om vänster under trappen. I det tionde fallet har jag ingen susning, och då börjas det letas febrilt. Inte av mig, nej, utan av sambon, som sliter och drar i allt, han blir mer och mer arg och ofta slutar det med att han skyller på huset!!! -Man hittar fan ingenting i det här huset, allt bara försvinner!! Nu tror jag inte att det stod i prospektet, att huset var en jävel på att gömma saker, frågan är om vi då ens hade köpt det. Jag menar, kul och komma hem och det första man får göra är att börja leta efter ytterdörren!! Nyckel har jag koll på, men vart fan blev dörren av? Om man nu skulle råka hitta den gömda dörren först, blir följdfrågan; -Vart låg den? Man talar då om vart man fann den, och blir sen påhoppad med; -Jag tittade ju där, och den låg då inte där då!! Nej, men plötsligt utvecklade den ben och smög sig obemärkt till X:et, och eftersom jag har skattkartan så...tadah!! Jag kan vara likadan, letar och letar, sen kliver någon annan in, tittar runt lite och frågar sen, ofta lite ironiskt; Vad är det här då? Ungefär som med burklock...jag har gjort förarbetet, men varsågod, ta åt dig äran du!