Med båda fötterna på jorden

Till slut fanns det ingen återvändo...var tvungen att fixa till mitt lekamen. För att sitta på en halv rumpa när man rider skapar inte direkt någon balans. Nu kan man ju tycka att det kanske räcker, jag menar med en halv rumpa, storleken kanske har betydelse, men icke! Så nu är jag masserad efter konstens alla regler och tejpad rejält på den onda rumphalvan. Varför då? Jo, min lårmuskel krampar  och håller escapemode mest hela tiden. Och i och med att den krampar, drar den ihop ryggkotor, klämmer nerver och skapar en överbelastning som gjort att jag gått runt och sett ut som en stapplande 98-årig tant. Men nu helt plötsligt kan jag gå som folk!! Nu gäller det bara att hålla i, med övningarna och stretching och ett och annat återbesök. Och det visade sig att högra benet var lika långt som det vänstra, det behövde bara få sig en reallitycheck...in the most painfull way! -Du får skrika, sa massören. Ja, men ok då!! Remiss till öronklinik...check...
Så idag fick jag inte rida, men det ska bli spännande imorgon och framför allt på torsdag, när det är Sussiträning, att känna om det är någon skillnad i sadeln. Har jag tur, så sitter jag på hela rumpan, har inte ont, och är i balans och harmoni med min vackra kuse. Lite som att glida fram i storforden faktiskt...

Annars har mycket lite hänt. Blåst har det gjort, träden har legat slickade efter backen här hemma, nja, nästan iallafall. Lunchhöt till småkusarna har yrt omkring, man får väl hoppas att de hann få i sig en del av det. Nu har jag beställt höpåsar. Tanken är att jag ska sätta dom i hagen, de är så kallade "slowfeeding", så att hästarna har att göra mesta delen av dagen. Jag kan tänka mig att det passar sig ypperligt till Nido, som har haft fång. Som jag ser det finns det bara fördelar, fri, fast ändå begränsad tillgång på grovfoder, de slipper äta från backen i denna lera och det är bra för hästens tarmsystem, som nu får jobba kontinuerligt.
Det här med fång har inte varit en rolig historia. Nu har Nido, peppar, peppar, varit symptomfri i drygt 1,5 år, men oron finns där ständigt. Han är helt friskförklarad, men vetskapen att han aldrig kommer att kunna äta gräs igen, stör mig. Men jag är för feg för att prova, och rådfrågar man så säger man att  hästen bör vara symptomfri i 5 år innan man gör ett försök, om ens då. Det är också oroande många hästar som får fång, och nu snackar vi inte bara ponny, utan även gamla varmblod, och som i mitt fall, halvblod och andra "robusta" hästraser. Vad beror det på? Jag har själv en teori om att det överfodras. I många fall saknas analys på hö, vilket gör att du fodrar godtyckligt med kraftfoder. Och det finns en uppsjö med olika kraftfoder, med majs, med äpple osv. Kolhydrater, dvs socker, är det som orsakar fång och det är det vi står och petar i våra kusar, i tron att det skulle vara bra för dom och ofta i allt för stora givor. Som hobbyryttare har du svårt att rida bort energin, 1 timme om dagen räcker liksom inte, där hästen sällan eller aldrig kommer i närheten av sin maxpuls. Nej, jag tror på en väl uträknad foderstat, analys på hö och ett kraftfoder utan alla dessa extra tillbehör.