Fett drygt

Jag har aldrig hävdat att jag är smart, klok, nej, inte ens normal. Men vad är det som avgör normaliteten i det man gör, säger och har för intressen? Massan? Alltså flertalet av vad den mänskliga befolkningen gör, säger och fyller sin lediga tid med. Ganska skrämmande om man tänker efter...Normen styr, men vem styr normen? Vad som är rätt här, behöver ju inte nödvändigtvis vara rätt där och vem har då fel? Moral då? Att följa god sed? Det beror helt på vilken världs- eller livsåskådning du har. Fast man kan ju anse att vissa saker som sker, hemska saker, fruktansvärda saker, borde ligga i ett globalt intresse att förhindra och sätta stop för.
Vad har då detta med min normalitet att göra kan man undra? Jo, jag vill ha en betongblandare. Ganska banalt efter denna inledning, men här slår vi mellan ytterligheterna. Jag kanske inte följer den kvinnliga normen, men kanske den mänskliga normen, den om minsta möjliga ansträngning. Att med enkla medel, få omvärlden att tro, att man likt nyvakna Dallasbrudar, besitter den perfekta looken helt av sig självt! Hårslingorna på plats, sminket oklanderligt, och då har man ändå sovit, dreglat på kudden, snarkat och snott in sig i lakanen, för att sedan vakna och se ut som en nyutslagen ros!!? Fast i det här fallet gäller det gångplattor...till trädgården.

Jag har stått med plasthink och träslev, rört om i betong och hur lite man än har i, så är det inte värt det...någonsin. Under hela det smärtsamma rörandet, fokuserad på resultatet, vilket ju också är en norm. Resultat, frukten av våra ansträngningar! Det man har att visa upp för andra, glädjas över själv och höjda försäljningssiffror på liniment. Alla vinner!!
Det får mig, inte helt osökt faktiskt, in på raggning på krogen eller annan lämplig plats. Ansträngningen innan, ansträngningen på plats och resultatet då? Ja, det kan ju variera...vilket kan bli ansträngande värre. Men bortsett från själva raggningen, hur är det inte innan man kommer ut på lokal? Och det är här, just här, man kliver på en annan norm. Ansträngning har plötsligt blivit ett måste, ansträngningen blir resultatet av resultatet. Och i vanlig ordning har man absolut ingenting att sätta på sig, garderoben är full av kläder, men likt en superkändis kan man inte ha samma kläder på sig två gånger! Tänk om någon skulle se det!!

Så shopping ligger nära till hands...omklädningsrum...med lysrör...i januari...Väl hemma, med den glåmiga, blekfeta synen av sig själv, fastbränd på näthinnan, inser man verkligen att man "råkat" lagt på sig några extra kilon, men det är inget wonderstrumpbrallan inte kan råda bot på. Den håller in, håller upp, drar in, formar och tar bort överflödiga kilon...och hänger dom istället över strumpbyxlinningen...Men med de nya wondertrosorna, modell Obelixbralla, förflyttar du enkelt kilona ytterligare up stream, en wonderbra slutför jobbet och du slipper nu använda axelvaddar!! Väl klädd, svettig efter ansträngningen att åla sig in i alla wonderkläder, är det nu dags för håret! Det ska fönas, lockas, tuperas och sprayas. Innan har förstås löshåret klickats fast, och du har en hårvolym a´la lejon...som nu ska plattas. Ansiktet då? Ja, högröd som du nu är, efter påklädning, föning och plattning dras det på extra av allt, för att dölja det faktum att du inte alls har någon kondis för dessa invecklade övningar. Nya ögonbryn målas dit, lösögonfransar klistras fast och konturerna på läpparna läggs 3 centimeter utanför din normala läpplinje, för att avslutas med att målas i någon käck modefärg. Ögonlocken får ett BMI som hamnar i riskzonen av all ögonskugga, kajal och mascara. Och så på  med de högklackade skorna, i vilka även den mest härdade skulle få höjdskräck, hjulbent vinglandes till krogen och all action!

Jag säger bara det, tack och lov, att jag har ett fast förhållande, inga hemligheter här inte, what you see is what you get...minimal ansträngning och jag blir älskad för det.
Så jag likställer betong i plasthink med raggning på krogen. Hur ansträngande är det inte, att efter timmar av att röra och spackla, få resultat och inse att det inte fyller någon som helst funktion? Två plattor gör ingen gång och det yttre gör inte kvinnan. Så enkelt uträknat, med minsta möjliga ansträngning kommer du långt, långt mycket längre än när du måste anstränga dig. Och jag, ja, jag styr min egen norm och ansträngning för mig, det är att INTE försöka nå uppsatta mål och sträva efter det jag vill ha.