Ursäkta avbrottet, vi är strax tillbaka

Igår var det knät som stod i fokus, idag blir det vänster arm.
När jag var 11 år köpte en kompis en oinriden new forest. Efter att ha linat, hängt och suttit på efter konsten alla regler, ville hon att jag skulle prova att sitta på åbäket. Sagt och gjort, jag följde med henne hem efter skolan och fram åkte hästen.
Kompisen longerade medan jag satt på och till en början gick det jättebra. Nu hör till saken att vi var på gårdsplanen, och nedanför, efter en lång och brant backe, låg stallet. Jag kommer inte ihåg hur och varför hästen fick spel, men slet sig gjorde han iallafall och började skena utför backen...med mig fortfarande på. Jag fattar inte än idag hur min tankeförmåga kunde vara så blixtsnabb, men jag fattade ett snabbt beslut att hoppa av i farten. Hellre det än att sitta som ett frimärke i stalldörren resonerade jag. Så jag tog sats, landade på båda fötterna, häpp!, och ramlade på rumpan givetvis. Inga gymnastikpoäng där inte! Åbäket då, jo, han tvärnitar, slänger rumpan åt mitt håll och slår...rätt ut! Så för att skydda huvudet, satte jag upp vänster arm.

Träffen kände jag aldrig, fattade nog inte att jag hade blivit träffad. Kompisen skyndade snabbt in med hästen i stallet och vi gick in i huset. Jag tog av mig jackan, kände inget, och gick och satte mig vid köksbordet. Då ser jag hur armen ser ut! Där handen skulle ha suttit finns nada, den sitter istället bredvid armen! I någon konstig S-form, och jag skrek rätt ut! Båda benpiporna i handleden var avsparkade, det visste jag inte då, men smärtan som då uppenbarade sig...ni har fött barn vissa av er va? Det räckte med en svag pust, så drog all världens oväder över min stackars handled.
Det blev ilfart till akuten. Nåja, guppsökare på bilen och grusväg rimmar väldigt illa när man sitter med bruten arm, med ett tallriksunderlägg som enda stöd, så på sin höjd gick det väl i sakta mak. Avesta akutmottagning fick det bli och där konstaterades ganska omgående att armen var bruten, daaah, och jag blev inlagd. Då jag inte hade ätit sedan skollunchen, och det enda som var öppet var kiosken, fick jag en chokladkaka. Vilket i efterhand var idiotiskt, men tanken var väl god, likt chokladkakan, för jag fick en magpumpning på köpet. Häpp!
Gipset blev till smul när det skulle av, armen läkte ihop fel och de ville bryta av mig armen igen, och göra om, göra rätt, men så blev det tack ock lov inte. Och i många år efter detta, kunde jag spå väder,  tack vare min felläkta arm.