Klarsgården by night

Vilken spännande natt det blev!! Mobilen ringde strax innan kl. 23 igår. Då det inte hör till det normala att någon ringer så sent, och att jag dessutom såg att det var Catrine, så hade jag puls innan jag svarade. Nido hade tydligen, efter att boxdörren inte blivit riktigt stängd, tagit sig ut på stallgången och mumsat i sig både av hästkompisarnas kraftfoder och en halv säck fodermorötter. Till saken hör att han lätt får fång!! Jag slängde mig i bilen och ni vet hur det är, man målar upp en scenario, häst i kramper, häst med alla fyra benen i luften, häst död osv. Resan till stallet har aldrig varit längre...

Väl på plats var det en välkomstkommitté som tog emot mig. Nja, inte mig direkt, utan fokus låg på det lilla rådjuret som låg bland höbalarna. Det klappades och ojades, för den var ju hur söt som helst. Jag hade ju bråttom in i stallet så det blev inte så mycket gosande för mig. Veterinären blev ringd, vi skulle knalla runt i en halvtimme, utifall det skulle vara kolikkänningar. Men det bubblade på och körde om som vanligt i magen, även om han var lite stin, men han släppte väder och allmäntillståndet var som vanligt. Catrine erbjöd mig att sova i Bolängan, vilket var guld värt, och jag var ut 2 ggr till under natten och allt var lugnt. På morgonen släppte jag ut alla kusarna och Nido klev på ut i hagen, vilket värmde ett mycket trött öga. Inget ömmande än alltså, men om jag har koll i vanliga fall, så blir det über kontroll nu! Så peppar, peppar, ta i trä, nu hoppas vi på att det inte ska bli värre. Och den stackars hästen, han får inte äta kraftfoder på en vecka. På sätt och vis är det värre med sjuka djur än när barnen blir sjuka. De kan iallafall tala om vart det gör ont, hur det gör ont och kan förstå varför de måste ta medicin. Dels har man ju gjort dom, så man vet hur de fungerar, rent kroppsligt, man behöver bara gå till sig själv. Värre med en häst på 600 kg drygt, många fel och missförstånd kan det bli...

Så är jag arg? Nej, besviken är nog det rätta ordet. Nu mår Nido bra efter omständigheterna men om det hade varit värre...ja, skitförbannad!! Hur andra sköter sina hästar lägger jag ingen större vikt vid, om det inte är alldeles åt helvete, men jag förväntar mig att man tar sitt ansvar, för alla hästar, i ett stall där det är fler än en som huserar. Hästarna vet ju inte om att man har bråttom eller har en dålig dag, feber eller vad det nu än är. Jobbet lär göras i vilket fall! Och det får aldrig ske på så vis att hästarna kommer till skada. Misstag gör väl alla men misstag får inte ske, inte med min hästs hälsa som insats, och inte med någon annans häst heller.
Sen vill jag bara säga; Karin, jag vet...men det var mitt i natten. För även om du inte var där fysiskt, så fanns du med i mina tankar, goa du!