Rock on

Idag har jag skramlat ihop lite vuxenpoäng. Har rullat mig lite köttbullar så man har till julbordet. Det har eldats för fullt i vedspisen och jag har haft eminent besök under förmiddagen, Petter har dragit av några låtar och även Dropkick Murphys har skrålat i köket. Har ni inte sett The Departed så rekommenderas den starkt, kanonrulle. Leonardo går från fjunigt drunkningsoffer till en riktigt hunk, yammy!! Ledmotivet "I'm shipping up to Boston", riktigt tunggung kan jag lova. En riktig whiskydrickar-låt, om man nu vill vara lite extra vuxen...

Musikmässigt är jag en allätare, Elvis på topp of course, men andra stora idoler är Metallica. Inte mindre än 4 gånger har jag varit på deras konserter. Första var med "the black album". Vi satt nära scenen och under några fantastiska sekunder hade jag ögonkontakt med James Hetfield! Det jag kan ångra är att jag inte hann se dom innan Cliff Burton förolyckades, det hade varit minst lika häftigt som min och James flört! You better belive it!! Och uppenbarligen gick den hem, fråga bara den stackars förvirrade pojken vi sprang på under Dalarocken, så ska ni få höra. Jag och dåvarande gick på den tillhörande campingen, när helt plötsligt en kille hoppade på oss och började prata engelska. Dåvarande, för enkelhetens skull kan vi väl kalla honom för Tommy, kopplade direkt och svarade på engelska. Killen blev alldeles till sig, började fråga om det verkligen var James? -Well, of course I´m, svarade Tommy coolt och killen nästan svimmade! Så raskt från att han haft syrebrist i hjärnan, till att bli alldeles lyrisk babblade han på; han var den största idolen, fick han hänga?, han skulle inte berätta det för någon, James ville väl vara ifred? Frågorna sprutade ur honom, samtidigt som han  hoppade upp och ned av extas!! Tänka sig va, James Hetfield på Dalarocken!! Lika imponerad var han av moi, tillsammans med en rockgud, hell ya!!, och hur kändes det? -Jo, helt ok faktiskt, svarade jag, fast besluten att inte börja asflabba, men nog tryckte det på allt! Sällan har man ju skådat en sådan lycka, så vem var jag, förutom Girlfriend with a capital G, att punktera den ballongen? Till sist kunde Tommy inte hålla sig längre, så på bred dalmål yttrar han orden; -Nej, jag är inte James!! Den sorgen, snopenheten...hakan for ned och hela ansiktet rann av den stackars pojken. Inte ett ord fick han fram, gapade mest som en fisk på torra land. Sen vände han och gick. Jag tror, att just i det ögonblicket, tappade han tron på hela mänskligheten...

Fler stjärnor som jag har krockat med är Lill-Babs. Smällen blev inte så brutal, då hon inte nådde högre upp än till knävecken. Jag har hejat på Gösta Ekman, ni vet, man känner honom ju. Jag har snackat häst med Martin Melin och varit bakfull i en sadelkammare tillsammans med Johan Hedenberg. Jag har fått bannor av Olle Goop och beröm av densamme. Jag har en autograf av Torbjörn Fälldin någonstans, jag har stått i kö bakom Camilla Thulin på Arlanda OCH jag har en kompis som sett brösten på Pernilla Wahlgren. In your face, Lassie!!