Lite skit rensar magen

Bland det godaste jag vet är kroppkakor! Låter hur äckligt som helst, ser inte så gott ut heller, men är sannerligen inte blahablaha för smaklökarna. Och det är klart jag gör dom själv, dom blir så där extra goda då. Gjorde bort mig en gång och köpte färdiga...bläch! Synd bara att man äter som man aldrig har sett mat förut...

Kroppkakor 4 port

Ca 1 kg vinterpotatis                      Rimmat sidfläsk

2 ägg                                                  1-2 gula lökar

2,5 dl mjöl                                         Peppar

Salt

Koka potatisen, pressa den när den fortfarande är varm och låt sedan kallna helt. Blanda i ägg, mjöl och salt och knåda till en deg. Dela sedan degen i två delar, forma två rullar och skär upp i skivor.

Stek fläsket tillsammans med löken och peppra efter smak. Jag föredrar vitpeppar, i receptet jag har står kryddpeppar, men icke för mig. Rulla skivorna till bollar, tryck en grop och fyll med fläsk och lökblandningen. Forma sedan hela härligheten åter till en boll och keep rolling...bollarna läggs med fördel på en mjölad yta. Koka upp en stor kastrull med vatten och spar inte på saltet. När vattnet kokat upp läggs kroppkakorna i. När de flyter upp, låt dom koka i 5 minuter till. Servera sedan genast med lingonsylt. Jag lovar, det är som...för mun!

Det finns mycket som är gott här i världen. Choklad, efterrätter, lasange, listan kan göras oändlig. Något som också är gott är rabarberpaj. För fler år sedan kände jag, min bror och en god vän oss för att vara lite så där lagom kulinariska, så rabarberpaj skulle det bli. Först gällde det att få tag på rabarber, vilket vi fick, sen skred vi till verket. Med alla ingredienser på plats fick vi till en paj och ställde in den i ugnen. Vaniljsås rördes ihop och efter en olidlig väntan var pajen äntligen klar! Vi tog för oss av paj och sås, satte oss vid bordet för att avnjuta den ofantligt skickligt gjorda pajen. Jag hade hunnit ta några tuggor när jag plötsligt såg en rörelse i min paj, eller rättare sagt en våg av rörelser!! Något rörde sig i vaniljsåsen, något svart, och med väldigt många ben! Jag vrålade förstås, slängde ifrån mig tallriken och de andra tittade på mig som om jag blivit galen. Protein i all ära, men det finns en gräns, även för mig. Ni vet ju, vad som är värre än att att hitta en mask i äpplet, är en halv mask! Äcklad tittade jag på vaniljsåsen, där den svarta flerbeningen febrilt försökte komma upp till ytan. En nyckelpiga!!! Hur den överlevt ett eventuellt ugnsbesök eller om den hamnat osedd i vaniljsåsen förtäljer inte historien, men i min portion fanns den iallafall. Nåja, en nycklepiga gick väl an, så väl urpetad kunde jag fortsätta äta. Så nu, så fort jag ser en nyckelpiga, ja, då blir jag sugen på rabarberpaj. Konstigt vilka kopplingar det finns...