Första hjälpen

Ah, plåster tänker ni! Nja, inte direkt, även om plåstrets egenskaper icke ska förringas. Fråga bara min dotter, hon använder plåster till ALLT! Blåmärken, sätta upp affischer m.m. Så när väl jag behöver ett är det bara att skrapa av ett från väggen. Fästförmågan har dock blivit aningen nedsatt...
Nej, första hjälpen är så mycket mer än en liten väska med attiraljer när behovet av akut sårvård infinner sig. Hårfärg är en bra första hjälpen, och en andra, och en tredje osv. Slängde nämligen en blick i spegeln förra veckan, vi kan kalla det "the weekly event", som ni förstår är behovet inte så stort, det lär ju inte ha hänt så mycket, men till min fasa var det något som hade hänt!! Vi snackar inte de grå tinningarnas charm direkt, mer två i par och ett fristående, men där var dom!!! De grå stråna, lätt kamouflerade, men ack så retfulla jävlar!! En riktig käftsmäll om att; Nu du bruden, tåget må ha varit försenat, men har nu hamnat i sken! Fåfäng har jag aldrig varit, men ett visst behov av att dölja eländet kom över mig. 

Att fixa till kalufsen är väl inga problem, det finns en uppsjö med hårfärger och de allra flesta döljer ju detta ålderstecken. Fast det skulle ju lika gärna kunna vara stress eller näringsbrist som är utlösande faktorer och inte det faktum att jag börjar bli till åren. Nu lider jag inte direkt av näringsbrist och stressad, ja, i normal dos skulle jag tro...så det är nog stress, nu när jag tänker efter...
Jag känner dock ett stort lugn, när mina städkunder, några få, ja,ja en då, tror att jag är mellan tjugofem och trettio. Att sedan kunden kanske ser lite dåligt det tar jag med ro, hon har ju sagt det och då även naturligtvis tänkt det. Och som vi alla vet, det är ju tanken som räknas. Och visst är väl det lugnande? Nej, jag får nog dras med mina nya gråa kompisar, the devils in disguised, dom lär fortsätta föröka sig, för helt stressfri blir jag väl aldrig tyvärr.